Jessie lägger sig i snön och tänker skolan. 
 
För idag är hennes och Iwan sista skoldag.
 
Ellie har ju flyttat in för att hjälpa till där hemma. Hon har knappt bott där eftersom Eddy tog med henne och hennes jämnåriga syskon och flyttade ut för att ge plats till de nästkommande barnen, när Ellie bara för ett litet småbarn.
 
Btw, kolla på Ellie. Syns inte här men hennes ögon är så sjukt vackra, som guld typ.

Spencer tog ett jobb på bokhandeln för att försörja sin familj. Dock var denna hennes första och enda dag på jobbet.

För när hon skulle åka till jobbet dagen efter tog kraften slut. Hon dog på första trappsteget.
 
Iwan stod bakom och såg på allting och ångrade varenda dum sak han någonsin gjort.
 

- Mamma, hon... hon... Jag kan inte fatta att jag varit så dum. Och nu är hon borta! Ylade Iwan och Ellie drog honom till sig.

- Tänk inte så! Mamma älskade dig, oavsett och hon visste varför du gjorde vad du gjorde. Hon sa det till mig.
- Sa hon det?
- Ja! Lova bara att inte fortsätta nu. Det kan vara ditt sätt att hedra henne. Var den bästa personen du kan vara.

 
Ellie tog tag i allt. Hon tog extra pass på sitt jobb på Kyrkogården.
 
Hon städade och fixade.

Men när ingen såg så grät hon. Även fast hon inte kände sin mamma så himla väl så visste hon att hon bara gjort det bästa hon kunnat för sin familj och varje gång Ellie och resten av syskonen kommit på fester hade Spencer välkomnat dem med öppna armar och fått de att känna att detta var deras hem med.

Spencer blev 93 simdagar. Vila i frid, Spencer Fields. 

Snödagen var här och Spencer ordnade med ett presentparty för släkt och vänner. Här pratar Iwan med sin storebror Gabriel och utbyter kökshemligheter. Spencer har tagit sig tid att lära känna sin brorson Jamil (Tobys son) lite mer.
 
Presenterna utbyts och de flesta är nöjda. Några tråkiga presenter som kol och en 2a utgåvan av en ful flamingo dök dock upp.

Spelkonsollen blev Iwan dock väldigt glad över.
 
Arja som Iwan blivit på G med på tonårsfesten var där också. Och Iwan kände en stark längtan av att bara vara med henne. Han frågade om hon ville bli tillsammans med honom.
 
Ja, det ville hon gärna. Och på samma ställe som första kyssen delade de sin andra.
 

Ellie fick förfrågan att flytta in och det första hon gjorde var att låta Iwan slippa straffet för allt dumt han gjort.
- Jag pratar med mamma, sa hon och blinkade åt sin lillebror.

Denna del blir mer historieberättande ur Jessies perspektiv.  

 
Mamma fick erbjudande att åka på en gratissemester. Hon tackade ja och tog en taxi till ett spa.

Jag och Iwan var nu ensamma hemma. Först var vi rätt duktiga och gjorde läxor och lagade mat till oss själva. 
   
- Åh jag tänkte ta flingor men lagar du våfflor vill jag ju hellre ha det. Jag tar en dusch så länge... Sa jag.
- Gör det...! Nä, vänta Jessie, inte duschen här nere... Äsch hon märker väl, halvlog Iwan.

"Känns lite konstigt..."

"Va!? Vad är det här!?"

 
- IWAN!
 
- Förlåt Jessie. Försökte varna dig men du hörde inte, förklarade Iwan.
- Varna mig, inte tillräckligt mycket, muttrade jag tillbaka.
- Var tänkt till mamma men hon stack ju iväg så fort.

- Du kommer ångra alla dina "bus" en dag... muttrade jag och gick iväg. Våfflorna var goda iaf, la jag till och Iwan kunde inte låta bli att le.
 

Sen blev vi lite busigare och hade en såkallad tonårsfest.

Jag hade blivit på G med en tjej efter balen, Denise. Men visste inte riktigt om det var rätt. Jag tycker om Denise, hon är snäll. Men kärlekspartner... Vet inte det.

Jag gjorde det ända jag kom på för att vara helt säker. Jag lutade sig fram och kysste Denise.

 
Tystnad uppstod men Denise såg nöjd ut.
- Jag visste inte att du kände så sa hon och lutade sig fram igen.

- Nej, jag gör inte det heller.

- Va? Men hur... jag menar varför kysste du mig precis då? sa Denise förundrat.
- Jag ville testa... försökte jag förklara.
- Fyfan för dig. Utnyttja en sådär, gormade Denise.
 

- Försök förstå. Jag ville inte såra dig, tvärtom. Jag ville vara säker på om jag kände något för att inte få dig att tro något jag inte kunde hålla fast vid. Förstår du? försökte jag förklara.
- Jag antar det... Men jag tror jag ska gå nu. Sa Denise och jag såg hur sårad hon ändå blivit. "Inte vad jag menat att göra..."
 
Iwan däremot började prata med Arja och fick väldigt bra kontakt.

 
Så bra kontakt att kvällen slutade såhär.

Ja och där var festen slut. För mamma kom hem och skällade ut Iwan för allt han hållit på med senaste tiden. Jag antar att hon fick nog helt enkelt.
  
Iwan fick också nog. Han somnade på badrumsgolvet den kvällen.